Sten, brons och bokstäver

Helsingborg är fylld av korsvägar där människor dagligen passerar; torg, parker och öppna rum. På en del av dessa platser finns det offentliga konstverk. Ibland stannar någon till och betraktar konstverken. Men för det mesta står de där som ett riktmärke, som något man vant sig vid. Hade alla dessa offentliga konstverk plockats bort hade Helsingborgs stadsmiljö blivit fattigare. 

Många är de konstnärer som sytt både vackra, enkla och inspirerande kläder till vår stads nakna kropp. Som skräddare har de med hjälp av skimrande och robusta tyger av sten och brons förgyllt stadens offentliga platser. Dessa konstverk har inspirerat mig till ett antal statydikter som försöker fånga statyernas inre väsen.

För mig är statyerna fixstjärnor i stadens geografi. Öppna platser med offentliga konstverk är den brusande trafikens motpol. Oaser som erbjuder ro, hemliga mötesplatser och som lyfter stadens grå fasader och asfaltstäckta hud. Statyerna har en viktig funktion i stadens arkitektur. Som samlingspunkter, som bullerdämpare och som estetiskt njutning. 

Statyerna är för mig ett stycke stelnat liv. De har ett liv både förre och efter det ögonblick som konstnären fångat. Konstverken förändras med dygnets rytm och årstidernas gång. Att stå framför en staty en stilla vårkväll ger andra associationer än de tankar som väcks en gråslaskig dag i november. Stadens ljus och årstidens dofter ger ett nytt konstverk varje gång man betraktar det.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *